Paula Liukkonen är ekonomie doktor och docent i företagsekonomi från Stockholms universitet och docent i miljöekonomi på Tammerfors tekniska universitet. Forskningen omfattar ekonomi, personal- och arbetsmiljöfrågor samt i hur hälsofrågor kan integreras med företagets styrnings- och uppföljningsrutiner. Mätmetoderna för värderedovisning och personalutköp, tidsanvändning, bemanningsanalyser och analys av arbetskrafts-kostnader vid närvaro och frånvaro är färdigutvecklade för användning. Metoderna beskrivs på min webbplats. Där finns också flera exempel på tillämpningar av dessa, samt redovisningsmallar på svenska, finska, engelska och ryska. Ett enhetligt redovisningsspråk håller på att växa fram. Det i sin tur gör att möjligheterna att påverka blir större; ett enhetligt språk gör det lättare att förklara vikten av att ta vara på människors skaparkraft och ge alla växtmöjligheter i arbetet.
| Till läsaren och besökaren på min webbplats |
På webbplatsen presenterar jag böcker, texter och verktyg för mätning och analys av verksamheters förmåga att skapa värde för sina intressenter. Det är värdeskapandet som bildar en sammanhållande tanke i det jag har arbetat med under de senaste åren. Hur helheten har vuxit och tagit form i det jag och mina kollegor kallar värderedovisning framgår av böcker och rapporter jag skrivit. Första texten publicerades på 1980-talet då jag disputerade i ämnet företagsekonomi. I avhandlingen studerade jag effektivitet; begreppet följde med och har alltid funnits med i mina texter sedan första vetenskapliga mötet.
I dag förstår jag att effektivitet i en verksamhet är något
mycket mer än det vi talade om för trettio år sedan. Jag ser
värdet, värderingar och verksamheters värdegrund som viktiga
bärare av kriterier för effektivitet. Ytterst handlar effektiviteten
om människans vilja att använda sin skaparkraft och utveckla den så
att förmågan och arbete blomstrar. För det behövs allt
från att ha självkännedom om egna värden till att vara
medveten om sina handlingars konsekvenser. Detsamma gäller för verksamheter
och deras värdearbete. Vad är det för något vi skapar med
allt tal om värden och värdighet? Jag vill förstå frågan,
så att vi verkligen gör det vi säger till andra att vi vill
göra. Att veta, få insikter om det som ska göras och också
göra det som behövs – det är effektivt och värdigt.
Paula Liukkonen kommunicerar
– Jag uppdaterar webbplatsen när jag har något nytt att komma med, allt från böcker, rapporter, pågående forskning eller inlägg i dagens debatt.
– Jag har inte Facebook eller Twitter och samlar inte vänner på Linkedin.
– I stället föreläser jag och skriver och svarar på frågor. På gammaldags vis föredrar jag alltså att vara tillgänglig på telefon/mejl.
Välkommen att höra av dig!
Asbestdöden – en personlig berättelse om arbetsskadan som glömdes bort
Tanja Kinnari och Paula Liukkonen
Varför skriver vi om asbestcancern och döden i lungcancern mesoteliom?
Vi, dottern Tanja och jag, skriver för att asbest fortfarande dödar. Totala antalet män och kvinnor döda i mesoteliom, asbestcancer, år 2020 var 156 personer. Min man och vår dotters far dog i mesoteliom den 6 maj 2020. Han var 79 år och hade fått sin första dos asbest redan 1968 i rivningen av husen som gav plats för nybygget av T-centralen i Stockholm. Socialstyrelsens cancerstatistik visar att antalet lungsjukdomar orsakade av asbest ökar bland den äldre befolkningen. De döda i asbestcancer är pensionerade byggnads-, industri- och varvsarbetare, som exponerades för asbest på 1960- och 1970-talet. Deras lungsjukdomar har tagit 30, 40, ibland till och med 50 år att växa och orsaka en obotlig lungcancer. Totalt har 3167 personer dött i mesoteliom (C45) 1997–2020 enligt dödsorsaksstatistiken från Socialstyrelsen.
Vi skriver för alla de svenska arbetare som har dött i asbestcancer, men också för de arbetare som är osynliga i svensk arbetsskade- och dödsorsaksstatistik. Utöver kända och väldokumenterade asbestskandaler finns ett stort antal arbetsskadade och döda byggnadsarbetare som är totalt osynliga i statistiken. De är invandrare från nordiska och andra europeiska länder, allt från bygg- och rivningsarbetare till montörer, elektriker, rörmokare, isolerare, mattläggare, byggstäderskor och sömmerskor som skadades av asbest. Det finns ett stort mörkertal båda i den svenska dödsorsaks-statistiken och i arbetsskadestatistiken om det verkliga antalet asbest-skadade och döda arbetare.
Vem tar ansvar för att inte dagens inlånade byggnads- och sanerings-arbetare tvingas gå samma öde till mötes som de som asbestskadades under 1960-, 1970- och 1980-talen?
Vi skriver för att förstå sveket de asbestsskadade utsattes för när de tvingades kämpa för sina rättigheter att först få lungsjukdomen godkänd som en arbetsskada, få förtidspension med eller utan rehabilitering och sedan få sjukdomen ersatt som en godkänd asbestskada. Många invandrare saknade ett språk för att kunna föra sin talan och deras sjukdomars verkliga orsaker fastställdes sällan. Den rätta sjukdomsdiagnosen kom ofta för sent när de asbestskadade redan var döende.
I första boken Asbestdöden – sveket mot arbetarna (2019) var det frågan om samhällets och arbetsmiljöansvariga arbetsgivares roll. Samhällsansvaret omfattar allt från sättet att med lagar och föreskrifter ta arbetsgivaransvaret: organisera, styra och bemanna det lokala arbetsmiljöarbetet och tillhandahålla företagshälsovård. Allt för att aktivera skyddsombuden och arbetsmiljöansvariga arbetsledare som är närmast arbetet och har möjlighet att uppmärksamma och skydda för arbetsmiljöriskerna. Syftet för det lokala arbetsmiljöarbetet är att minska arbetssjukdomar och av dem orsakade dödsfall. Arbetsgivarens ansvar och försäkringsbolagens ersättning vid asbestcancerdöd fastställs i partsammansatta förhandlingar mellan fackets och arbetsgivar-organisationens representanter. En kort sammanfattning av den senaste överenskommelsens ersättningsregler och nivåer från 2021 presenteras på sidan 53.
I den här andra boken dokumenterar vi döden i asbestcancern mesoteliom. Jag skriver med dottern Tanja Kinnari om hennes far (A som vi kallar honom i texten) och den dödliga arbetssjukdomen. A:s asbestcancerdiagnos fastställdes våren 2018 och från det datumet börjar bokens beskrivning av sjukvården och de resurser som används i kampen mot den ofrånkomliga döden i asbestcancern. Att försöka dokumentera en nära och kär persons död är tungt. Men det är viktigt – inte bara för den egna sinnesron utan också för att förstå varför det inte görs mer för att skydda och informera arbetarna om en sjukdom som alltid dödar.
Jonas Brun skrev om sin mors demens i boken Hon minns inte (2021):
| |
Det finns något enkelt i det professionella, något svalt och behagligt, det är så tydligt vad jag förväntas att kunna och göra. Privat kan aldrig sjukdomen bli sval och tydlig, i relation till mamma vet jag sällan vad jag bör göra, vad som förväntas, allt är improvisation. Ibland känner jag mig som en spion på mottagningen, en författar- och anhörigspion som försöker begripa något om demens som jag inte visste förut. |
Varken dottern Tanja eller jag är spioner som tjänar en främmande uppdragsgivare. Vi är våra egna uppdragsgivare utan extern beställare eller finansiär av vårt arbete. Vi skriver om min man och dotterns far i en svensk bok som kommer att vara öppen och tillgänglig för alla på vår webbplats. En översättning till finska och estniska kommer också att vara tillgänglig för alla som finner ämnet viktigt, i synnerhet de finländska och estniska byggnadsarbetare och andra yrkesgrupper som har arbetat med asbest i Sverige. Vår bok börjar med faktaredovisningarna från sjukvården och avslutas med uppsummering av våra privata personliga upplevelser av händelserna kring A:s vård. För oss är det viktigt; det handlar bl.a. om språkets betydelse i möten med sjukvårdspersonal. Men vi tar också upp fackets, arbets-givares och politikers sätt att bära sitt ansvar att försäkra arbetare i riskyrken vid dödliga arbetssjukdomar och effektiviteten i hanteringen av dödsförsäkringar, livräntor och andra dödsfallsersättningar.
För att återge alla fakta sakligt och objektivt och för att undvika egna värderingar har vi använt som källmaterial enbart sjukvårdsjournaler från det att lungcancern upptäcktes till A:s död i maj 2020. Sjukvårdsjournalerna har citerats ordagrant utan att texterna har förkortats, korrigerats eller på annat sätt bearbetats. Från hemsjukvården finns inga journaler utan de ersätts av dotterns och mina berättelser om den vård A fick hemma med stöd och hjälp av ASIH (Avancerad sjukvård i hemmet). Sjukvårdspersonalens namn har utelämnats och endast initialerna kvarstår i texten.
Dottern Tanja är specialutbildad undersköterska i demensvården och har 30 års erfarenhet av palliativ sjukvård. Hennes berättelse om sin fars hemsjukvård kompletterar min beskrivning av A:s sista veckor hemma. Ibland sker oväntade händelser under hemsjukvården eller på sjukhuset, somliga till och med livsfarliga, och deras orsaker kan enligt min erfarenhet förstås först när man har upplevt en sådan själv. Jag delar min erfarenhet av upplevelserna som A och jag mötte. A hemma några dagar före sin död och jag på sjukhuset efter en njurstensoperation i början av år 2022.
Tankar om strukturbygget för ”Den goda arbetsmiljön” och ”Företagshälsovård för alla” redovisas i min första bok
Asbestdöden (2019). I boken redovisas dödsorsaksstatistiken till och med år 2018. Statistiken har nu uppdaterats och innehåller dödsfallen år 2020. Av inledningstexten från den första boken framgår tidsandan och inställningen till asbesten som kom att döda tusentals arbetare i Sverige under kommande årtionden.
Tanja Kinnari och Paula Liukkonen
Stockholm 6.5.2022
Läs PDF-boken här
Asbestdöden – sveket mot arbetarna
Statistik om dödsorsakerna mesoteliom och asbestfiber
I följande statistiksammanställningar redovisas antalet i fysiska personer och inte med måttet antalet insjuknade i relation till antalet personer i arbetskraften eller i relation till hela befolkningen.
DÖDSORSAK MESOTELIOM OCH ASBESTFIBER 2004–2018
Källa: Socialstyrelsen, dödsorsaksstatistik 2004–2018
I
Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik redovisas den underliggande dödsorsaken, kodad enligt den internationella versionen av sjukdomsklassifikationen ICD-10. I sjukdomsgruppen maligna tumörer i mesotelial (kroppshåletäckande) vävnad och mjukvävnad ingår mesoteliom under kod C45. Statistiken omfattar endast dödstal där personen var folkbokförd i Sverige vid tiden för dödsfallet.
Statistik om nyupptäckta cancerfall mesoteliom 1993–2017
Statistiken för 2018 publiceras i början av 2020.
Vad har jag gjort i Estland?
I Estland tog jag tag i det som jag har planerat flera år att få ordning på; min estniska konstsamling från år 1975 till 2016. Nu är jag klar med min första konstbok Vallmor och vinternätter – mina estniska tavlor berättar om sin historia. Hela året gick åt att i Estland hitta konstnärerna för att få deras godkännande för publicering av bilder på deras konstverk i min bok. Så är reglerna, trots att jag äger tavlan får jag inte publicera en bild av konstverket utan konstnärens tillstånd. Jag har haft kontakt med alla konstnärer eller deras företrädare och mött fantastiska personer, lyssnat på berättelser om människoöden och mött en stark framtidstro på konstens magiska krafter i en resa som har sträckt sig från Västerhavet (Östersjön kallas så i Estland) till fånglägren i Sibirien och med flyktingar till Amerika.
Följ mig på en estnisk konstutställning. Alla 102 konstverk har en egen historia att berätta.
De första berättelserna, läs PDF här
Beställ boken
|
|
Vallmor och vinternätter
mina estniska tavlor berättar sin historia
Paula Liukkonen
Målning "Landskap" av Peter Kaasik 1991 |
På spåret i Tallinn – berättelser för den som vill se och höra mer
Det här är en annorlunda personlig resebok om Tallinn, om dess kultur och om intressanta platser att besöka. Resan med spårvagn nummer ett, Ettan, börjar i vackra och välupprustade Kadriorg och slutar i havsuddens överdådliga grönska i sommarblå Kopli.
 |
|
Jag vill också berätta om mina personliga möten med människor och om de tankar spårvagnsresorna väcker. En gammal sanning säger att man kryper till ny kunskap, man flyger inte dit. Just så är färden i en spårvagn! Vagnen kryper fram med resenärerna och deras tankar, iakttagelser och tillfällen att samtala med sig själva. Påminner de händelser du bevittnar om ditt eget liv och om dina val? Jag tror det var just det som filosoferna menade med att resandet får oss att växa.
Beställ boken |
---
S/S Svea Jarl på Skeppsbron 1968
Svea Jarl är det stora fartyget i mitten på kajen. Bilden är hämtad från Krister Lummes webbplats. Han arbetade på båten som lättmatros och berättade för mig att det inte alltid var kaptenen eller styrmannen som styrde fartyget utan det gjordes också av en lättmatros under dennes yrkesutbildning. Lumme var 18 år när han började på Svea Jarl. Han berättade hur stort det kändes första gången att hålla i rodret och styra ett fartyg. Kanske var det just han som stod vid rodret någonstans på Östersjön när vi flyttade till Sverige. Framme i Stockholm hjälpte fartygets matroser resenärerna i land. Finländare som sökte arbete i Stockholm hade inte mycket med sig. Ofta bara en kappsäck eller en ryggsäck, berättade Krister Lumme när jag intervjuade honom om tiden på Svea Jarl.
| Se och räkna på arbetsmiljön |
Det är många som har frågat efter snabb information om hur man räknar på sjukfrånvaro och personalomsättning samt hur man tidigt uppmärksammar rehabiliteringsbehoven.
I filmen ”Att se och räkna på arbetsmiljön” från år 1991 ges en 25 minuters föreläsning och utbildning i mätmetodernas användning. Grundmodellen för sjukfrånvarokalkylen är densamma men gränserna i sjukförsäkringen har ändrats vad gäller den första frånvaroperioden. I stället för tre dagars första sjukfrånvaroperiod räknas i dag första dagen, karensdagen, för sig och nästa period efter det blir från dag 2 till 14:e kalenderdagen.
Filmen är producerad av Rolf Nyqvist, för räknemetoder och utbildningsprogram svarar ekonomie doktor Paula Liukkonen och Ulf Wickbom föreläser.
AJANKOHTAISTA - senaste nytt på finska
Tuottavuus ja ihmisyys hoitotyössä
Paula Liukkonen, KTT, dosentti
Tämä luku tulisi aloittaa esimerkeillä, jotka kertovat yksityisten ja kunnallisten vanhustenhoitotoimijoiden liiketaloudellisista tunnusluvuista ja katsauksella organisaatioiden suorituskyvystä. Tämän työn hallitsevat parhaiten alan ammattilaiset työpaikoillaan, ja jätänkin asian heidän osaaviin käsiinsä. Nykyiset ongelmat vaativat niin Suomessa kuin sen naapurimaissakin osaamista, jonka parhaita asiantuntijoita ovat hoitotyön asiakkaat omaisineen. Puhutaan hoitotyön laadusta ja vaikuttavuudesta. Asiakkaan, potilaan, sairaan ihmisen ja hänen omaistensa ääntä on kuultava. Siksi lähestyn asiaa palvelun laadun näkökulmasta, siitä, missä elämän luominen on hoitopalvelun tärkein tavoite. Tuottavuutta ei mitata hoitotyössä työsuorituksen jalostusarvolla, joka jaetaan työvoimakuluilla, vaan on puhuttava työn vaikuttavuudesta. Kun hoidon tavoitteena on elämän luominen, tavoitteena on seurata, kuinka palvelu- ja hoitotyön suoritusten laatu, määrä, ihmisyys ja oikea-aikaisuus toteutuvat.
